Äntligen!

Ja, nu äntligen har snön börjat smälta så sakteliga i Paradiset och en efter en sticker vårlökarna upp sina näsor ur marken!

Vid väggen på den halvt förfallna gamla gäststugan där snön smälte bort allra först och solen ligger på längst om dagarna har de första snödropparna börjat blomma. Ett hundratal fler, som jag satte förra året, gömmer sig (om jag minns rätt, haha) under den fortfarande djupa snön i ängsslänten bakom köksträdgården, längtar så tills de vågar visa sig!

En liten ballerina som jag inte kan säga säkert vad det är! Någon som är bättre på identifikation av vårlöksblad än jag? Tror inte det är något jag själv stoppat i jorden utan någon av de tidigare ägarna utav  Hedenstorp, Paradiset. Det är så roligt att hitta alla de små resterna av tidigare växtförtjusta människor som bott där, grävt i jorden och säkert blivit lika tossiga som jag av de här första vårtecknen!

När snön nu börjat smälta bort i den perennrabatt där jag pressat in en salig blandning av växter (räddade från att slängas på jobbet förra året) som jag säkerligen kommer ägna en del tid åt att omplacera under säsongen har ungersk blåsippa, Hepatica transsylvanica nu visat sig! Det var ledsna plantor jag planterade, och sent på säsongen var det så det gläder mig att de känns fasta i fina i halsen och ser ut att vara supersugna på att sätta fart med blommor och blad!

Hoppet har återvänt efter denna rekordlånga vinter och jag känner mig alldeles salig! Underbart!

<3

Ellen

Drömmar kan slå in..

… är temat för dagens blommiga fredag!

En dröm jag inte visste innan att jag hade, men som verkligen blev en dröm att få genomföra var när jag fick bygga min ljuva idéträdgård “Älvdans i vild fantasi” på Sofieros stora trädgårdsfest förra året!


Hela berättelsen om trädgården och byggandet hittar ni här!

Just nu drömmer jag mest om våren som aaaldrig tycks komma, och i väntan på den botaniserar jag bland trädgårdslitteraturen!

Sköt om er!

<3

Ellen

Carpe Diem?!

Ogillar uttrycket, för att det blivit ett sånt där uttryck som man i slitna vita träbokstäver skriver på väggen i sin hall! Men nu är det ju temat på dagens Blommig Fredag, så jag får väl helt enkelt hänge mig, hehe!

Det första jag kom att tänka på var trädgården förstås som förändras varje minut, och där det gäller att iaktta och insupa nuet för att få uppleva så mycket av den dynamiska växtligheten som möjligt. Och så den blekgula (och alla de andra) dagliljan, Hemerocallis citrina vars perfekt gula (svårt det där med gult, men denna milt klargula harmoniserar strålande med de flesta andra färger) blommor bara blommar en dag, och sedan vissnar igen. Visst vill man fånga dagen i sin trädgård, och i naturen runt omkring! Frågan är om jag behöver bli påmind om det i hallen på morgonen?! ;)

Bäst på att fånga dagen, eller stunden, är jag när jag reser! Bjuder på några favoritbilder från vår långa Indienresa 2009, under vilken vi knappt gjorde annat än fångade dagen och ägnade tid åt att njuta av detaljerna!

<3

Ellen

Vår i sinne – Vår inne

Hej!

Har legat sjuk och totalt utslagen i en vecka, och känt ett vansinnigt sug efter att istället pigg och glad studsa runt i trädgården och leta vårtecken om några månader. Släpade mig ut och köpte lite våririsar och krokusar för drivning inomhus för att pigga upp mig själv lite och lura i mig lite vårkänslor, och piggare och lagom lurad blev jag! =)

Köpte lite vitt “trassel” också, som jag täckte jorden mellan lökarna med.. Minns inte vad de kallade det, men fint blev det.. lite som ett fågelbo, eller som att lökarna pressar sig upp ur fluffig snö!

Gillar den här krukan hemskt mycket också.. köpte den (och flera andra likadana i olika storlekar) till min kärlek för några år sen när jag började på Alnarp och han började jobba i Göteborg. Han ville ha lite krukväxter (eftersom jag tog alla våra, haha) så jag köpte lite tuffa krukor och lättskötta växter och fyllde hans fönster! Krukorna är gjorda av gamla däck (gilla!) och jag tycker de kontrasterar så bra mot söta, mjuka, gröna eller blommande växter, jag som har lite svårt för när det blir för gulligt hemma!

Gillar hur de späda små liven liksom som spjut pressar sig upp med en imponerande styrka! Och de där milda gröna färgerna, wow!

Och så en bild som bara glöder! Fixad i efterhand förstås, tyckte den blev läcker! Ska dock passa på och erkänna här och nu att jag är dålig på att fotografera, både i det avseendet att jag inte vet hur man gör för att få det bra, och att jag aldrig gör det. Jag veet att jag borde, och i efterhand ångrar jag såå att jag inte fotograferat mer av tillexempel året i paradiset, trädgården! På semestrarna är det min P som fotar, jag har ju fullt upp med att titta, njuta, insupa och uppleva.. ser kameran som ett hinder, och han som en sysselsättning. Jag pekar förstås och kräver (haha) att “det här måste jag ha bild på, tack!”, men sällan tar jag kameran själv. På semestrarna njuter jag av den uppdelningen, älskar att kolla på bilderna i efterhand, men njuter av att slippa ta dem. I stugan, paradiset, trädgården däremot ska jag bli bättre! Och bloggen är ju en fantastiskt bra anledning! Så se fram emot mycket bilder under året som kommer!

Hej så länge!

<3

Ellen

Blommig Fredag – Nytt År, Nya Drömmar

Hej alla!

Hoppas helgerna varit vita, vilsamma och skojiga!

Jag har spenderat mina i Mexico, så det har varit långt ifrån vitt (nåja, stranden var förstås oklanderligt kriiitvit), relativt vilsamt men också full fart sådär som det alltid blir på våra semestrar. Vi är dåliga på att sitta still, haha. Sist men inte minst har det varit väääldigt skojigt, med fantastiskt sällskap, god mat, trevliga Mexikaner, många margaritas, havsbad, vansinnigt imponerande mayaruiner och sååååå vackra växter och frodig djungel!

Det är en av mina drömmar inför nästa år, att göra många små resor att inspireras av! Vi var så duktiga på att resa, både långt och kort, tills vi hittade Paradiset.. där blev vi liksom fast och resorna blev inte längre av… för att där är så underbart att vara förstås, men ändå känner jag att jag måste ge mig själv en spark i baken för oj vad härligt det är att resa, det är ju näst efter att gräva och lukta på blommor det bästa jag vet!

Här kommer lite härliga bilder från Mexico som reseinspiration!

Alltså, hur häftig är inte denna..Palm? Som en gigantisk regnbågsfärgad solfjäder, passar fint i värmen!

Mittemellan två ödetomter hittade vi en plantskola. Wohoo! Dessvärre inga namnskyltar, och min spanska är under ALL kritik, så att fråga gick inget vidare. Det är också en ny dröm, eller kanske ett mål, att lära mig spanska!

Denna Bougainvillea var nog den snyggaste jag såg på hela resan, och hur många jag såg tappade jag snabbt räkningen på, de växte överallt! Vilken snygg växt, blommar året runt i varmare länder så länge den inte får för mycket vatten, men lite lagom gödning.. tacksamt! Det är något med blommor som är sådär nästan vita men med en dragning åt blått eller grönt eller rosa.. jag faller pladask! Tips på såna för vårt klimat mottages med glädje!

Julrosor, som vi inte är vana att se dem! Roligt!

Vi åkte till Coba, traskade genom djungeln och kollade på mayaruiner.. mäktigt! Här fick man med tillochmed klättra upp på en utav pyramiderna.. lite tråkigt då den givetvis slits i en rasande takt, men samtidigt magiskt att klättra upp där och titta på utsikten över djungeln som uppifrån ser mer ut som en grässlätt. Det var dessutom bara denna enda, utav alla byggnader, som man fick klättra på, så mycket mycket är skyddat för eftervärlden. Kanske en ganska bra balansgång. Äta kakan och ha den kvar liksom.

Kolla in träden och buskarna här på Grand Plaza i Merida, allt som går att formklippa är formklippt.. Man får sig en liten tankeställare kring kostnaden för arbetskraft alltså! Överallt vi var i Mexico var dessutom varenda gräsmattesnutt minutiöst kantskuren, även där den mötte kantsten.. Om vi tycker att trädgårdmästar/parkarbetarjobb har låg status i Sverige får man sig som sagt en tankeställare här!

I Merida hittade vi också en jättefin utomhusfotoutställning som visade något vi undrat mycket över, nämligen hur mycket mayaruinerna är renoverade sedan de upptäcktes. Här ovan ser man till exempel Mexicos mest kända mayapyramid, el Castillo, i Chichen Itza, som den såg ut när den upptäcktes..

… och här kan man se hur den ser ut idag, efter omfattande renovering. Då Chichen Itza blivit utsett till ett av världens sju nya underverk, och vi var alldeles i närheten åkte vi förstås dit och kikade. Inte helt oväntat var det lika imponerande som fullt av turister, och jag är glad att ha sett det! Min favorit bland mayaruinområden blev dock utav tvekan…

Edzna, utanför den dödsgulliga staden Campeche! Här var det bara vi, kanske 5-10 mexikaner och sisådär 100 000 leguaner! Älskar när man hittar platser där man slipper trängas och har en chans att ta in allt man ser i lugn och ro och där man får en känsla av att vara liten. Känslan av att vara liten alltså, en av de bästa jag vet! Kolla bara vad liten jag är! Haha!

Och så här fint var det i Campeche, där hela gamla staden renoverats till sitt ursprungliga skick och numer står med på UNESCOs världsarvslista. Här fanns dessutom oräkneliga kyrkor och andra vackra byggnader att njuta av.. rekommenderar verkligen att åka till Campeche och Edzna om man är i Mexico alltså. Man kan ta nattbuss från Cancun och Playa Del Carmen och både hinna strosa ett par timmar i staden och se Edzna på en och samma dag om man är lite effektiv och vill ha ett genuint avbrott i sin turistvistelse!

Där finns en botanisk trädgård också.. värd ett besök!

Och vi åt sån där fantastisk och “riktig” mat som man aldrig får på de restauranger man som turist oftast trillar in på.. Bästa sättet att äta utomlands tycker jag, på en provisorisk platstolsrestaurang där bara lokalbefolkningen äter.. där får man godast mat och under alla resor jag gjort är det aldrig på ställen som detta jag blivit magsjuk, utan bara på riktiga turistrestauranger som försöker anpassa sig efter vår västerländska smak. Att ta seden dit man kommer vad gäller maten är både gott och klokt! (Med reservation för att detta är min erfarenhet förstås).

Att bo i lägenhet (Vi bodde hos vänner i Playa del Carmen när vi inte flängde runt med ryggsäck för att få se det “riktiga” Mexico) är ju också en lyx som innebär att man slipper äta på restaurang hela tiden och får handla i mataffären.. Det är nåt jag aldrig vill missa utomlands, att se vad som finns i mataffären.

Om man, som jag, dessutom är galen i lime har man hamnat rätt i Mexico! Här äter man lime till allt, och de där avskyvärda “2 för 10kr” skyltarna som pryder limefacket i Sverige glömmer man snabbt här, där man köper hem nåt kilo för 20kr varannan dag eller så =) Livet!

Vi tog en dagstur till reservatet Sian Ka´an utanför Tulum, där vi fick se både karga, men likväl gröna stränder…

…Mangrove..

..Glada delfiner och dösnygga havssköldpaddor…

.. och en supersnygg bro!

Till slut bjuder jag nedan på en bild av gång/cykelbanorna i Playa del Carmen.. Så skön feeling det blir när de slingrar sig fram istället för att vara alldeles raka som här hos oss, men liksom på alla formklippta träd i Merida kan man förstå att arbetskraften är billig här, och att alla de småpluttar med klippta gräsytor som bildas mellan vägen och gång/cykelbanan hade varit alltför dyra att sköta hos oss. Men drömma kan man ju alltid, och det var ju det det här inlägget skulle handla om.. nya drömmar; tillexempel att den offentliga utemiljön i Sverige kunde få kosta lite mer att sköta!

Så ta nu en paus från era trädgårdar någon gång under säsongen, och ta åtminstone en weekend någonstans, där ni kan äta gott, träffa härliga människor och strosa i parker och trädgårdar och samla energi och inspiration!

För fler tolkningar på veckans tema, kika in på http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/!

<3

Ellen

Blommig fredag – Min (mar?)drömträdgård!

Skönhet ligger i betraktarens öga. Därav titeln.

Min trädgård som bara varit min i 17 månader är förstås min trädgård, och min drömträdgård. Trädgården tillhör vår stuga, Hedenstorp, som vi köpte eftersom jag så länge drömt om en trädgård och min man så länge velat ha en egen verkstad. Så när vi sprang på detta lilla ställe var det kärlek vid första ögonkastet, hur tokigt det än kan verka. Tokigt? Ja, huset som blivit verkstad hade ett sönderregnat tak, luktade så surt att man knappt orkade vara där inne och röja ur, och beskrevs i prospektet som obrukbart. Trädgården var (och är fortfarande till viss del) alldeles övervuxen utav alla ogräs jag någonsin stött på; Kirskål, Knölklocka, Åkervinda, Brännässlor, Hallon, Maskrosor, Rävarumpor.. ja, You name it! Att det sen inte fanns någon väg fram till huset, utan en i princip obefintlig stig genom en alsumpskog var enda vägen fram hade tydligen skrämt iväg många, och i hela 320 dagar hade huset legat ute till försäljning. Vårt beslut att slå till var galet tyckte många (och undrade omtänksamt bakom våra ryggar om vi tagit på oss nåt vi inte skulle orka få ordning på) men inte de närmsta, som förstod att vi äntligen hittat hem. Eftersom vi har en bit att åka har vi bara haft helger och korta semestrar att arbeta på, och det kan tyckas att vi inte kommit särskilt långt i arbetet med att bli “färdiga”. Just de banorna tänker vi aldrig i dock, vilket gör att vi inte heller tröttnar. Jag tror egentligen inte att någon av oss ens ser framför oss att vi någonsin skall bli klara, och det är heller inte vårat mål, utan relationen till stugan och dess trädgård kan vackert beskrivas med ett citat av Karin Boye:

“Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd”

Jag älskar att gräva, slita, svettas, köra skottkärra, bli lerig i hela ansiktet när jag föser håret därifrån, få blåsor i händerna och bära jordsäckar över spången som numer tar oss genom alsumpskogen. Och jag kommer nog aldrig sluta med det. När de planteringar jag nu planerar i mitt huvud är klara kommer bit för bit av gräsmattan grävas upp för att få plats med mer perenner, buskar och träd.

Bjuder på några bilder från det vi kallar “framsidan” i trädgården, och visst kan man se att det har hänt en del!

Här är verkstaden, och till höger kan man se hur hallon, bärnnässlor och kirskål bokstavligen ägde trädgården när vi kom!

Det fanns mängder med sjunkna plattor i trädgården som grävdes upp och fick forma nya gångar! Det är något härligt med att inte kunna köra fram till sitt hus, tillexempel hur viljan att återanvända blir ännu större än vanligt. Jag hade nog aldrig valt de här sjöstensplattorna själv, men när de nu fanns på plats och med allt det bärande (och kostnaden) det inneburit att få dit andra plattor i åtanke kändes det liksom alldeles självklart att plattorna fick vara kvar!

Jag ville så gärna få iordning en liten gräsmattebit att kunna springa barfota på, så det dröjde inte länge innan denna yta var omgrävd, tömd på ogräsrötter och sådd med gräs! Till vänster ståtar knölklocka, men även stormhatt som dykt upp på många ställen i trädgården och bildar en sammanhållande, återkommande stomme! Bortanför gräsmattebiten där det här bara är ogrästussar har jag idag en perennrabatt under uppbyggnad. Den ska ni få följa till våren!

När gräset hade börjat spira fick vi besök, och hjälp att måla storhuset!

En dag i höstas bestämde jag mig för att de växter jag fått med mig hem från jobbet under sommaren och som var tänkta till rabatten framför verkstan skulle få komma  i jorden innan vintern, och så började jag gräva.. och slutade inte förän långt efter mörkrets tidiga inbrott!

Och innan snön kom hade jag hunnit få ner Hosta, Ormbunkar, Spetsmössa och Hasselört! Ska bli väldigt spännande att så småningom se resultatet, eftersom såväl Hosta som Ormbunkar saknade etiketter redan från början, och vid planteringen dessutom nästan helt hade vissnat ner vilket gjorde att jag fick chansa lite och hoppas på det bästa! =) Nåväl, som tur är kan man ju flytta och komplettera hejvilt så småningom!

Nu har ni fått en liten tjuvkik på min (mar?)drömträdgård, och jag hoppas ni vill följa dess utveckling framöver!

Fler tolkningar på temat hittar ni hos Bland Rosor och Bladlöss! Trevlig helg!

Ellen

Know your plot!

Efter Hèlenas tips passade jag i snöyran på att kolla in BBC´s serie How to be a gardener! Mycket bra serie, pedagogisk och grundläggande, vilket kan vara bra för såväl nybörjarträdgårderaren som den rutinerade som kanske glömt varför man gör som man gör, och bara kör på rutin utan att riktigt tänka efter.

Jag tänkte recensera, eller egentligen snarare diskutera och reflektera lite utifrån, avsnitten här i bloggen lite vartefter och börjar förstås med avsnitt 1:

Know Your Plot

Att börja en trädgårdsserie med ett program om jorden är genialiskt tycker jag! Om vi inte vet hur jorden fungerar så är det svårt att få till det i trädgården. Alla kan nog känna igen sig i att man haffat grejer i handelsträdgården som man inte riktigt har någon plats för och att det någon gång resulterat i att växten inte trivts där den hamnat. Även vikten av att verkligen följa solens rörelse genom trädgården är kanon att poängtera. Dock hade jag önskat att Alan hade påpekat hur stor skillnad det dessutom är över säsongen. Vissa platser kan visserligen vara soliga till halvskuggiga under högsommaren, men knappt få någon sol under vår och höst, och därmed inte vara lämpliga för de allra mest solkrävande växterna vi vill odla. Dessa platser kan däremot vara superba för vintergröna växter som inte tål vårsolen så bra, eller tidigblommande buskar vars knoppar kan börja svälla alltför tidigt om de står för soligt, för att sen frysa tillbaka med utebliven blomning som resultat! Så mitt tips är att se över solens gång ett gäng gånger under säsongen! Sen måste jag också kommentera att det finns en mer modern syn på jord än den Alan beskriver i sitt program. “God trädgårdsjord” är ett uttryck man ofta hittar i trädgårdsböcker och artiklar, och är även det han beskriver i programmet, men är enligt mig ett uttryck som bör ifrågasättas. Att sandjord utan inblandning av organiskt material skulle vara en värdelös odlingsjord är inte alls korrekt, utan det som beskrivs i “Know your plot” om hur växter i naturen väljer soliga eller skuggiga platser och att man utifrån den naturliga ståndorten, dvs förutsättningarna på växtplatsen, bör välja placering i trädgården gäller verkligen även för jordmånen! Vill du odla växter som normalt sätt växer på Ölands allvar så kommer du få problem om du försöker odla dessa i din paradrabatt, med “god trädgårdsjord” och hög mullhalt därhemma. Dels tål inte dessa växter den fukt som blir stående under höst och vinter i en sådan fuktighetshållande jord, dels kommer de växter som naturligt trivs i denna typ av jord växa sig stora och konkurrenskraftiga och kväva de späda växter som naturligt växer i kargare områden. Bästa boken och bästa mannen som beskriver hur man kan odla rakt i sand med väldigt bra resultat och låg skötselintensitet är förstås Peter Korn, och hans bok Peter Korns Trädgård – odling på växternas villkor! Köp boken och besök den botaniska trädgården, förutom skönheten i bokens bilder och den speciella trädgården utanför Göteborg, så är det mycket lärorikt att ta del av Peter kunskap och erfarenheter, som definitivt ifrågasätter uttrycket “god trädgårdsjord”!

Meconopsis och Trollius i Peter Korns Trädgård, bild lånad från hans hemsida.

Men som sagt, How to become a garderner är ett väldigt lärorikt program och hemsidan bjuder även den på mycket fakta, så kolla absolut in, men gör det med ögon och öron öppna för att Alan beskriver ett sätt att tänka, inte det enda sättet!

<3

Ellen

Bildbomb Våren

Tömde mobilen på det gångna årets bilder och kände att jag ville bjuda på ett gäng här!

Vi börjar med bilder från nyår och fram tills våren smyger sig över i sommar.. Och ni får ha överséende med bildkvalitén då mobilkameran fångar minnen snarare än perfekta skärpedjup och vackert ljus!

Wow! En livs levande liten sjöstjärna.. första gången jag fått bekanta mig med en sån! Och på självaste nyårsafton dessutom! Det vägde nästan upp för det otroligt ovintriga vädret!

På temat udda saker i handen fortsätter vi med den siamesiska tvillingchampinjonen! Ville inte dela på den, utan stekte den såhär, och så gjorde det lite ont i hjärtat att sen skära upp den och äta den.. men jag skall inte sticka under stol med att den smakade mycket bra!

Tidigt tidigt fick våren komma in i mitt rum på Alnarp i form av Galanthus nivalis, snödroppar och Eranthis hyemalis, vintergäck! Därmed satte “upptäcka-våren-lusten” fart på allvar och promenaderna i Alnarpsparken blev allt tätare trots slask och mörker!

På promenaderna hittade jag bland annat Viburnum sp., Olvon.. Någon som kan hjälpa mig, vilket olvon kan det vara?

Epimedium x perralchium, den utomordentligt snygga och vintergröna taggiga/algeriska sockblomman!

Till slut kom det äntligen snö, och vi promenerade på Dumme mosse, gjorde snöänglar på en frusen sjö, drack massor av termoskaffe o åt kakor!

Någon gång i April gick vi till Göteborgs Botaniska Trädgård, Mamma och jag, och frossade i orkidéer…

.. och en för mig helt ny bekantskap.. denna STÖRTSKÖNA Mimosa sp. Jag som aldrig kan låta bli att gosa och eskimåpussas med växterna, tänk hur tossig jag blev när jag fick syn på dessa fluffiga puffiga ljusgula bollar som fyllde hela växthuset nästan! Haha!

Och till slut blev det vår på vårt älskade Hedenstorp a.k.a Min kära lilla stuga, och ärvda vaser kom väl till pass!

Och så lagom till påsk kom det en sista släng av vinter igen, och lika mycket som jag längtar efter snö just nu, lika mycket är snön ett bakslag när våren redan kommit! Den här smälte bort innan jag knappt hann fota den dock, och sen fortsatte våren med raketfart!

Sen började jag jobba på Säve plantskola, och vilken njutning att få umgås med vårblommor i alla dess former heela dagarna! Om Chefen kom på mig eskimåpussandes då och då? Hell yeah!

Man kan inte besöka Botaniska tillräckligt ofta! Vårflor!

Var på växtmarknad på Råda Säteri hos den gode Gerben Tjeerdsma, och kom förstås inte hem tomhänt. I ärlighetens namn kan jag inte svära på var i stugan alla dessa sötnosar hamnade till slut, vilket gör att jag innan första snön ens lagt sig längtar ännu mer till nästa vår och alla dess överraskningar!

Bildbomb från sommaren kommer i helgen!

<3

Ellen

Klaus Angenoort

En liten film från “Den Stora Trädgårdsfesten” 2012 där jag medverkade med min idéträdgård “Älvdans i vild fantasi” kan ni kika på här. Själv är jag inte med, men goa Klaus Angenoort som kom från Berlin för att bygga sin fina “Ängskänsla” dyker upp först i filmen. Finare människa och får man leta efter, och hans trädgård var MAGISK! Mina bilder gör den inte rättvisa, men här kommer i alla fall en bild samt Klaus egen beskrivning av trädgården…

Och en bild när min lärare Karin bjuder mig och Klaus och mina kanonmedhjälpare Per, Karin och Sara på skumpa för att fira att vi är klara, och NÖJDA! =)

Åh vilken fin vecka vi hade tillsammans där på Sofiero, så roligt att få lära känna så många härliga och begåvade människor! Googla vidare på Klaus Angenoort, så dyker det upp bilder som bättre gör hans trädgård rättvisa!

Ellen